Den sista
augusti var meningen att vi skulle passerat Biscayabukten men nu ligger vi här
och väntar. Ingen fara för det, bara ett datum.
Det är grått ute och blåser
västanvind som viner i masterna.
Men när kroppen vilat vill den ut och gå eller
cykla.
Det är bara att hyra en cykel.

I dag for jag till Saint Pol De Leon en
by som ligger knappt en mil söder ut.
Där finns en supermarket med normala
priser på varorna.
Det luktade lite lik rätt vad det var när jag gick och
tittade på de franska varorna.
Efter lite sökande fann jag källan till denna
stank.
Det var någon slags korv eller något i skinn av tarm i alla fall.
Undrar vad
hälsovårdsnämnden skulle säga om detta i Sverige.
Ost diskens stank likar mera
parfym i jämförelse med denna odör.

Det var även intressant att studera en
fransk frukt och grönsaks handling.
Här plockas det ut de finaste en och en,
inte en klase bananer inte.
Nej en eller två bananer från en klase för att
sedan ta ett par från nästa klase.
Likadant med äpplen eller tomater, det var
inte många som klarade syningen av den frukt eller grönsak om lades under
luppen.
Och det var blodigt allvar inte på skoj utan de sylvassa blickarna
skådade råvarorna in i minsta detalj.
Härligt att uppleva och skönt att bara
vara en som studerar andra för en stund.

Och jag slutar aldrig att förundras
över det franska tempot.
Ingen som har bråttom, i kassorna finns det bara en
plats för de betalda varorna men ingen hetsar upp sig för att det tar tid att
få bort varorna så att nästa kund kan börja få sina varor skannade.
Här väntar
man och pratar så klart.
Jag handlade cykelkorgen full och trampade tillbaka
till båten där jag vilade en smula.

Efter lite fika blev det en tur till Roscoffs gamla
delar. Konstigt att de är så fascinerande för mig som inte tycker om städer i
vanliga fall.
Det är lite turister och moderna saker som stör det gamla intrycket.

Men de gamla byggnaderna riktigt talar till en och berättar om forna tider.

Om kvinnan
på den franska balkongen och mannen som pinkade i gränden.
Och den där skabbiga
hunden som bodde bakom slaktarens bod.
Vardags slit och gråtande barn.
Glädjen
när fiskarna kom med sin fångst och kvällarna på värdshuset när det blev
slagsmål för en bagatell.
Den härliga doften efter ett kraftigt regn som rensat
gatorna på smuts och lukt.
Kyrkan mitt i byn där prästen tuktade de som syndat
och där käraste par vigdes till ett.
Ja det är mycket minnen i de gränderna.

För att riktigt kunna njuta av detta tänker jag ta en promenad dit riktigt
tidigt i morgon.
Cykeluthyraren öppnar inte så tidigt.
Jag tänkte att vara där
innan turisterna vaknar.
Och hoppas att det inte finns bilar som skymmer dessa
märkliga hus.
En hake bara, jag är ingen morgon människa så vi får se hur det
går.

På en mur hängde en passionsblomma med både frukt,
knopp och blommor. Många är vi som haft en gänglig sådan i fönstret. Här trivs
den i det fria och ger en riklig skörd på muren.

Tänk om ting kunde tala