Blog Image

Sörens Bloggbok

Lady Elaine

På en resa både över och under haven till hästar och hovslagare runt om i världen. . . . .

HEMSIDAN

Sista besöket

2 Engelska Kanalen Posted on Wed, September 03, 2014 15:41:23

I dag vaknade
jag och det var alldeles vindstilla, känns skönt eftersom mitt filter inte
kommit än.
Efter att städat upp lite i båten så tog jag en tur till den gamla
staden en sista gång.
Missade precis marknaden som höll på att plockas bort vid
hamnen.
Men fick se en liten båt med mycket kelp i som tömdes och kelpen lades
i en stor container. Häromdagen mötte jag en liten traktor med vagnen full med
kelp som de hämtat i havet vid lågvatten.
Detta är något de har skördat i
väldigt lång tid.

Det finns flera små butiker som säljer souvenirer och andra
små grejor.
Jag har aldrig sett så mycket olika ting som man inte har någon som
helst användning för.
Flera av dem säljer även vykort men inget som föll mig i
smaken.
Jag gick in i ytterligare en butik med tavlor och original målningar
samt lite vykort.
Där fan jag flera svartvita riktigt bra fotografier från förr
i tiden.
Jag valde ett med en hovslagare som verkar en arbetshäst i en verk
stol.
När jag skulle betala den gamle mannen som satt vid kassaapparaten av
äldre modell visade det sig att han själv tagit bilden för över fyrtio år
sedan.
Han var en riktigt bra fotograf som även signerade bilden åt mig.
Han
berättade även att det var länge sedan hästarna försvann fån byn.

Men
människorna lever kvar och är de samma, vänliga, hjälpsamma, lugna och trevliga.
Och de flesta pratar bra engelska så även denna gamla man.
Det känns vemodigt
att lämna denna by då atmosfären tilltalar mig och den känslan som fyller
tillvaron inte är lätt att hitta.
Här var det inte överraskningar fransoserna
tog till utan genuin landsbygd och ärlighet. Cykeluthyraren som vevar med
händerna när jag kommer och envisas med att prata franska med mig hela tiden
fast han kan engelska.
Hans dotter som är här ibland och hjälper till.
Är de
inte vid cyklarna så är de i den lilla affären eller puben.
Även när de har lunch
så står där en cykel vid puben och han vevar med både bestick och händer.

Den
ena mekanikern kom förbi i sin båt vid lunch och ropade att filtret kommer mellan
tre och fyra. Klockan fem minuter i fyra knackade det på båten och där var han
med filter och ett leende samt lycka till på färden.
Motorn startade och gick
fint med ny olja och filter.
Vi får se hur länge den fortsätter med det innan
den klagar.

Bonchor och bonsoar säger de man möter som om de känner mig sedan
förut.
Ja så är det.
Och detta hade jag inte räknat med på min resa.
Inte
heller att det skulle vara en så svår del av äventyret att segla vidare.
Listan
skulle bli alt för lång om jag räknar upp allt de Frankrike har gett som jag
inte väntaden mig. Som de blå tindrande ögonen på flickan i brödbutiken i
Dunkerque. Grabbarna i sportbilen och lökhandlarna vid Philippes verkstad.
Paraden, countrymusiken
eller fiskarna på piren.
Eller de varma vänliga bruna ögonen på kassörskan i Saint
Pol De Léon.

I morgon seglar jag vidare och bara vinden vet vart jag går iland
här näst.
Frankrike, Spannien och Portugal är det att välja på.
Biscayabukten skall korsas om vinden håller i sig.
September är den
månad det blåser minst på Biscaya fick jag nyligen veta.
Man får hoppas att det
inte blir stiltje i för många dagar.
Det tar nu några dagar innan nästa rapport,
men håll ut så kommer de så småningom när jag är i hamn och nätet tillåter.

Oväntade
saker händer när man minst anar det



Kvällen kommer var dag

2 Engelska Kanalen Posted on Wed, September 03, 2014 01:58:55

I dag blev inte så mycket gjort, mest sittande.
Handlade en del igen innan jag gick
ned till den gamla hamnen för att titta hur det blir senare på kvällen.
På väg
tillbaka från affären såg jag ett par kronärtskockor som började blomma.
Riktigt vackra
blommor var det.
Cykeln måste lämnas senast klockan åtta så jag har inte varit Roscoff
å sent på kvällen.

Nästan framme vid hamnen så startades en liten sportbil av
märket Triumph av en äldre herre.
Ett par glada herrar gled sedan iväg i denna
röda racer.
Väl nere vid hamnen tittade jag på de kanoner som står på piren.
Riktiga
muskedunder av äldre modell.
Måste väsnats något otroligt när de användes för
att panga med.

Sedan började jag med att sitta vid den gamla hamnen på piren
som var varm och skön, uppvärmd av solen hela dagen.
Några timmar tittade jag
på vattnet som var på väg tillbaka in i hamnen där båtarna låg på botten och
vilade.
Sakta kom vattnet in och smög under båtarna som började röra på sig för
att sedan flyta och guppa på havet igen.
Dom liksom vaknade till efter att ha
sovit några timmar.
Flera vita små hägrar och måsar följde vattenbrynets väg
upp mot staden.
Det var betydligt fler fåglar här där det är stora torrlagda
ytor än vid småbåtshamnen där Elaine ligger.
En familj sädesärlor kom vippande
på piren och hälsade. Kanske kom de långt ifrån och var på väg söder ut.

Staden
förändrades när solen sakta gick ned.
Det blir helt andra skuggor och karaktärer
som kommer fram när skymningen faller.
De små smala gränderna mellan husen mot
havet leder ned till trappor som slutar på stranden.
En sandstrand fan jag vid
nord västra udden och små fint färgade snäckor låg där och riktigt lös i
kvällen.

Tången växer på land en stund då och då när havet dragit sig tillbaka.
Och små korvar av sandmaskarna låg ringlade så fint, snäckor och sniglar satt
fast på stenarna och väntade på att vattnet skulle komma ända upp till dem
igen.

Det var ännu flera små restauranger som blev framträdande när de andra
butikerna var stängda och restaurangernas ljus letade sig ut i gränden.
Man ser
fler detaljer på de gamla husen när skuggorna blir flera på kvällen.
Det
doftade underbart på sina ställen ifrån blommorna, flera buskar och träd både blommar
och bär frukt samtidigt.

En stilla dag går mot sitt slut och en kyligare vind börjar
komma in från havet, och den kommer norr ifrån.
Som jag väntat på att det
skulle blåsa ifrån ett annat håll än väster.
Hoppas jag får mitt filter i
morgon så att jag kan använda vinden som äntligen blåser åt mitt håll.
Det är
nästan så jag ångrar att jag slängde det gamla.

När dag blir
natt ser man mindre men samtidtgt mer