26 oktober i går kväll ökade vinden och vi gjorde fyra fem knop några timmar innan vinden minskade och försvann klockan fyra i morse.
Då var det endast tjugo sjömil kvar tills vi kommit halvvägs.
Två delfiner hälsade på denna tidiga morgon, Tungt andades de, kanske var de trötta de också.
Man såg dem tydligt i det klara tjugo gradiga vattnet.
Nu börjar jag bli riktigt dyk sugen efter allt kallt grummel.
Det är inte så långa sträckor vi kommit mellan stiltje här på Atlanten.
Denna gång driver norr ut med en knops fart.
Det verkar vara tidvattnet som gör detta eftersom vi drivit söder ut ibland vid stiltje tiderna.
Sedan kom äntligen vinden vi väntat på en hel vecka i och för sig från lite fel håll men rätt styrka.

När vi passerade halva sträckan så nappade det.
Burken full ned och handskarna åkte på sedan halade jag och drog.
Det var inte så tungt så jag trodde först att den släppt.
Men så känner jag lite sprattel i linan och halar in.
Vi seglar i ca fem knop så fisken har inte så stor chans att simma åt sidan när jag drar.
Den sprattlar ordentligt och stark är den, men inte så stor.
Jag prövade tipset att hälla lite alkohol på gälarna så att den lugnar sig.
Jag duttade på lite i ena gälen, då dog den direkt.
Farliga grejor.
Och sådant dricker folk, hu.

Allt gick bra och väl uppe i båten mäts och vägs det som storfiskare brukar göra.
Jag måste lämna en fullständig rapport till min bror som är fiske experten i familjen. 1160gram 55cm lång.
Bete var en enkelkrok med vit och rött tågvirke på, egenhändigt gjord.
Linan är spunnen grov och stark.
Guld Makrill heter sorten.
Riktigt god och den räcker i morgon också.

Svälten är över farten är god och vi är närmare målet än starten på denna etapp.
Allt på en gång som vanligt.
Solen skiner och lite moln på himmelen.
Strax bakom oss är det inte blåsa moln och framför oss är det blåsa lite moln så förhoppningen är god om fortsatt vind framöver.
Väder filerna stämmer dåligt över flera dagar men en eller två dagar funkar bra tycker jag.

Den som väntar på något gott…