27 oktober bra vind hela natten ger bra fart och här på det djupa Atlanten så är vågorna långa och bekväma.
I går var vi halvvägs i dag är det en tredjedel kvar.
Man kan ana slutet men vill inte dit.
Vid starten vill man i mål vid målet vill man vara kvar i resan och tycker det gått för fort.

Sydliga vindar gör att vi får kryssa.
Men med bra vind så kommer vi fort fram trots det.
Sista tomaten uppäten, salladen börjar ta slut och skörbjuggen lurar i havet.
Kommer jag att klara mig från denna farsot.
Aldrig har jag seglat så här långt och länge förut.
Åtminstone inte i detta liv, vad jag tidigare haft för mig väntar jag med att berätta.

Man vet aldrig vad som finns bakom horisonten.
Kanske en kant att falla ned i från.
Eller en ny kontinent att upptäcka och kalla för min egen.
Och vad finns egentligen i havet, flera tusen meter djupt.
Allt är inte upptäckt men mycket är förstört innan vi finner det.
Man känner vilka möjligheter vi har Elaine och jag.
Rikedomarna har redan börjat fylla lastrummen.

Den dagliga stiltjen kom i dag också och vaggar oss några timmar.
Ytterligare en trollslända och en skinnbagge har hälsat på i dag.
Den lilla svarta fågel som fladdrar runt på havet följer mig dagligen.
Nästan som den bor i havet och kommer upp då och då för att flyga lite.
För inte alls så länge sedan trodde de visa männen att svalorna övervintrade i havet. Och jorden var platt så klart.
Vad som var sant då kanske inte stämmer i dag med vårt kunnande.
Och de som stämmer i dag stämmer så klart inte när vi förstår hur det verkligen fungerar.

Tilläggas bör att det fanns människor som visste att jorden var rund och att svalorna övervintrade i Afrika redan för tusentals år sedan.
Men vem lyssnar på dem när folket lättare kan styras med lögner.

Lite att tänka mycket på.