En liten
sammanfattning av det spanska folket får det bli.
De afrikanska öarna som sägs tillhöra
Spanien får vi ta för sig.
Här i den stora staden är de flesta stressade och
inte överens med sina vänner då det låter som de grälar mest hela tiden.
Åtminstone
låter det så för en nordbo med ringa kunskaper i det spanska språket.
Något
leende och skratt kan man få se vid sällsynta tillfällen.

Spanska stads folket
borde ha utbyte med Danskarna.
Här i Spanien är väldigt få överviktiga och många
infödingar är arga och fientligt sinnade mot främlingar.
I Danmark är de flesta
överviktiga och väldigt glada och välkomnande mot främlingar.
Spansk matkultur
och motion i Danmark och Dansk godmodighet och gästfrihet i Spanien det vore
något.
Tänk vad trevligt det skulle bli och vilket lyft för båda länderna.

Spanjorerna verkar tycka om att se gubbar uppspikade lite här och var.
Även
Maria med denne gubbe som barn på sin arm är en favorit på vissa ställen.

Spanjorer tycker även om att plåga tjurar med spjut och svärd på stora arenor.
Att
ta ut sin ilska och frustration på djuren är inte schyst tycker jag.
Ett folk
med mycket aggressioner verkar det vara.

Det finns många trevliga vänliga
människor här också men de liksom skyms lite granna i storstaden.
Däremot på
landsbygden och i mindre byar är mentaliteten en helt annan.
Underbara glada
män och kvinnor som hälsar och skrattar.
Medellängden minskar med min färd
söder ut mot ekvatorn.
Människorna har blivit kortare och kortare sedan Danmark
tycker jag mig se.

Då engelska endast pratas
bristfälligt av väldigt få är det svårt att förstå detta folk.
Men med
teckenspråk kommer man långt när viljan finns.
Några riktigt fina människor
måste nämnas när det låter lite si och så med folket här.
Mannen i Porto Novo
som inte kunde många ord på engelska men med sitt trevliga sätt och hjärtliga
teckenkunnande ordnade allt utan problem.
Han avslutade ofta med orden katastrofrisk
system.
Eller kvinnan i fönstret i ett gammalt hus i Muros som kvittrade och
uppmuntrade en av flickorna som tjurat ihop och låg på marken.
När hon med
dessa läten fått flickan på fötter och på ett bättre humör bjöd hon på choklad.

Eller en annan spansk kvinna som med ett sjungande språk fick fram ett plåster
ur väskan för att sätta på det blodiga knä en liten flicka lyckats skaffa sig på
vägen ned från fyren på Cap Finisteer.
Flickorna är så klart tyska som ni
säkert redan gissat.

Även fiskarna med alla sina burar i Camarinas som hejade
så glatt och fick mig att förstå att en landsorts spanjor inte är av samma sort
som en storstads spanjor.
Till denna grupp av spanska folket ger jag tio poäng,
något annat går inte.
Men den andra delen av folket får två poäng och även det
är högt satt. Storstadarna får skärpa sig.

Undvik storstäder
så undviker du problem