26 januari är det tre veckor sedan starten från Las Palmas.
Tre snabba veckor som gått otroligt bra (ca 2800sjömil).
Enda motgången är sjögräset som man får hålla i styr mest hela tiden den sista veckan.
Fast jag är väldigt glad att det inte är plast och skräp.

Den färska frukten är slut då jag fått äta upp lite mer än ransonen så inget skulle förfaras.
Det är dock nära till land och proviant så någon överhängande risk för skörbjugg är det inte.
Jag har tänkt en del på ungdomarna som vill ha erfarenhet genom att korsa Atlanten.
I stort sett har jag hissat upp seglen i Kanarieöarna och ändrat lite norr om Kap Verde sedan har Elaine gått av sig själv.
Frånsett sjögräset som ställt till det.
Att glida över på detta vis ger ingen seglingserfarenhet tycker jag.
Här är inga grund och inga vindar som vrider hit och dit eller ändrar riktning vid lunch.
Om ungdomarna tränat lite svensk skärgårdssegling så skulle de fått betydligt mera kött på benen.
Eller Engelska kanalen skulle också ge dem otroligt mycket mer än Atlanten.
Fast det är betydligt jobbigare så klart och lockar inte så mycket skulle jag tro.

Däremot att uppleva överfarten med värme och vågor samt djurlivet ger en fantastisk kick.
Och att ha Karibiens lätta leverne som morot gör inte saken sämre.
Flera ungdomar som tyckte det var jobbigt att segla till Kanarieöarna flög över istället.
Och i stort sett flyger alla tillbaka, endast några tappra ungdomar seglar.
Jag tror tillbakafärden kan ge betydligt mera seglingserfarenheter på grund av att vädret inte är lika stabilt.
Absolut rekommenderar jag en översegling för njutning skull, det har hittills varit fantastiskt.

Det är nu två dygns segling kvar (220 sjömil).
Tanken har dock slagit mig att fortsätta att segla när det går så fint.
Ett par veckor till nu när flåset är uppe skulle inte vara svårt.
Men man skall sluta när det är som roligast så jag får hejda mig.

Att bara göra det lätta blir ingen duktig utav

UTC 12.00; 14 48.2N 056 52.4W Luft 27 Vatten 24