Storseglet surrades, förseglen revades och fick var sin spirbom. Farten reducerades till mellan fyra och fem knop. Jodå, förberedda var vi då information om orkanen kommit från flera håll de sista dagarna. Klockan åtta på morgonen skulle ovädret vara över oss och i tolv timmas tid troligen plåga livet ur oss. Redan på natten spanades det åt alla håll men ett förrädiskt lugn omgav oss och vinden minskade. Det verkade inte vara rätt läge att öka segelytan så vi fortsatte att smyga fram i nattens mörker.

Vi hade gjort vad vi kunnat i förberedelser så nu var det bara att vila innan den stora drabbningen. Väntan blev svår. Att veta vad som kommer att hända när man ser bländande blixtar i skyn och höra vindens dödsbringande skrik är inte lätt. Men redan nu kunde jag känna orkanens vassa tunga trasa sönder kläderna på min kropp och sarga Elaines segel till trasiga trasmattor. Då vi är fler båtar i området funderades det på hur många som skulle gå under av oss.

Båten som bröt masten och hittade en ny på Bermuda kanske inte hunnit så långt än. Men skulle hans mast brytas igen? Vem vet vad som hända skall. Klockan blev åtta och försiktigt tittade jag ut för att se blixtar och svarta moln. Men min förvåning blev förvånansvärt stor. I norr var det stora mörka gråa moln och i söder var det gråa moln i långa rader. Men ovanför oss var himmelen blå och i öster fick vi ett strålande leende av solen.

När jag vände mig mot väster fick jag en smekning på min kind och håret rufsades till när jag förstod att Bonny var här. Hon hade letat efter mig. På Kuba, längs Amerikas kust och på Bermuda men här ute fann hon mig. Vi skall segla till Azorerna tillsammans sa hon och tog tag i seglen lite granna. Om inte Elaine vaggat fram hade jag stelnat till som en pinne. Men det går inte då man måste vara mjuk i kroppen och följa vågens gång på havet. Nu blev kroppen mer som gelé kan man säga.

Hela dagen har det varit solsken och fin segling med lagom vind. Både jag, Elaine och Bonny har haft en fin dag tillsammans. Det är som vanligt, man skall inte lyssna för mycket till rykten på bygden. Ifall jag skulle få för mig att skriva en bok om min seglats så är i alla fall titeln helt klar. Vinden är min vän. Något mer passande har jag svårt att finna. Nu skall det bli spännande att se hur vindarna blir de närmsta dagarna efter alla spekulationer som stämde så dåligt.

Det blir som det blir ändå

Position UTC 15.00 33 48 82N 55 03 93W